Kvinnan på tåget, Paula Hawkins

Jag har läst kvinnan på tåget är skriven av Paula Hawkins. Boken, som har haft en enorm framgång, handlar om Rachel som varken har något jobb eller några andra typer av förpliktelser. Trots det väljer hon att ta ett tåg samma tid varenda dag och under sina resor brukar hon se ett idealpar, som till synes verkar ha det perfekta livet. Ett sådant liv som hon själv en gång hade. Under en av sina dagliga resor får Rachel syn på något som fångar hennes uppmärksamhet genom fönstret och som får henne att bestämma sig för att bevisa att hon är något större än bara en ensam, tågåkande tjej.

Rachels personlighet präglas av elakheter och lögner. Hon dricker alldeles för mycket och ofta, jämför sig med andra och ljuger för alla i sin närhet. Hennes problem med alkoholen går så långt att hon längre inte dricker för nöjes skull samtidigt som hon börjar få fler och fler minnesluckor, vilket leder till att hon inte minns varför hon har blod på sina kläder, vem den leende personen på tåget är eller vad som hände igår.

Svår att lägga ifrån sig

Författaren skriver på ett sådant sätt att det inte går att släppa boken efter det att man börjat läsa. Många gånger ifrågasätter jag Rachels beteende och kan känna viss irritation över hennes handlande, något som nästan kan övergå till ilska. Trots att hon både sårar sig själv och personerna i hennes närhet kan jag dock inte sluta hoppas på att allt ska gå bra för henne i slutet, då det är något med hennes personlighet som gör att man ändå kan känna sympati med henne.

Det som gör boken unik är att man inte vet som har hänt på riktigt eller vad som bara är inbillning och fantasi, vilket beror både på alla minnesluckor orsakat av alkoholen och alla de dagliga tågresorna. Det känns ibland omöjligt att knyta ihop säcken och få alla delar på plats, men när man når slutet förstår man äntligen hur hela historien hänger ihop.

Sammanfattningsvis är boken medryckande på ett sätt, men är ändå inte det bästa jag läst, då handlingen ibland blir lite för trasslig för min smak. En positiv reaktion efter läsningen är dock genren, som känns väldigt nytänkande och annorlunda, även om den inte i alla kapitel är skriven på bästa sätt. “Kvinnan på tåget” är helt klar läsvärd, men inget jag skulle läsa ytterligare en gång.